Universitetens (o)medvetna sexism

Ivar Arpi har i Svenska Dagbladet i 6 avsnitt granskat ”hur genusvetenskapens teorier blivit alltmer dominerande på svenska universitet och på många andra områden”. Det låter ju alldeles utmärkt att genusvetenskapen gör sig gällande, men det är inte Arpis tes utan tvärt om att det är en katastrof. För Arpi är genusvetenskap inte vetenskap utan ideologi.

Här skulle vi kunna sätta punkt men det vore en otjänst gentemot en forskningstradition som lever och utvecklas i vårt land och utomlands. Genusvetenskap är en akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället. Genusvetenskapen finns inom samtliga akademiska områden som humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik och medicin.

Många genusvetenskapliga studier anlägger eller utgår från ett maktteoretiskt angreppssätt och kan i flera fall visa hur/att det råder en över-underordning mellan män och kvinnor i olika sociala sammanhang (hierarkier) men också från deskriptiva analyser t.ex. inom medicin (att analyser av sjukdomar baseras på studier enbart av män) och humaniora (att läroböcker i historia ger kvinnorna en undanskymd plats). Låt mig i sammanhanget berätta att den 8 mars presenteras SKBL (Svenskt kvinnobiografiskt lexikon) på Humanistiska biblioteket i Göteborg. En utomordentlig källa för kommande historieboksförfattare.

Nu till Arpis slutsats: Genusvetenskap är en idelogi som  leder till sexism i universitetens praktik och han menar då att kvinnor ges oförtjänta fördelar. Vi vet att utfallen av beviljade forskningsmedel, högre tjänster inom universiteten har en mansövervikt samt att universitet och forskningsråd aktivt jobbar med policies och strategier för att förändra, komma till rätta med den skevheten.  Arpis tes är att denna snedfördelning är biologiskt grundad och dissar således dessa strävanden som irrationella.

 

Bild från: https://www.flickr.com/photos/45909111@N00/14318156165

 

Några reflektioner om politik och vetenskap. De kan sägas utgöra olika sfärer i samhället och utmärks av bland annat sin respektive inre logik. (Resonemanget här bygger på texter av Hans L. Zetterberg.) För politik gäller det att föreskriva, för vetenskap att beskriva. Kärnvärdet för vetenskapen är kunskap, för politiken ordning. Politikens rationalitet är demokrati, vetenskapens vetenskaplig metod. Verksamheten inom respektive sfärer är ingen lätt sak; vetenskapsresultat falsifieras och politiska förordningar ger inte önskad effekt. Men varje sfär har sina rutiner för att rätta till misstag.

Att politiken söker efter underlag i den vetenskapliga sfären till stöd för sina politiska beslut och policies är inte konstigt lika lite som att vetenskapen approcherar problem som den politiska sfären brottas med.  Går vetenskapen i politikens ledband eller vice versa är det något som kräver kritisk uppmärksamhet.

Arpis kritiska inlägg avseende genusvetenskapens ”ideologiska” inflytande över den politiska sfärens arbete med att komma till rätta med sneda könsfördelningar inom forskning och universitet hamnar snett. Vetenskapen kan inrymma studier om ideologiers uppkomst och utbredning men den skapar inte ideologer. Arpi har inte kunnat göra gällande att vetenskapligt arbete är ideologi.  Vad Arpi däremot gör är att rikta skarp kritik mot den politiska sfären och dess ansatser att söka komma tillrätta med (skapa ordning avseende) jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är helt i sin ordning så länge han inte på svaga eller inga grunder alls skåpar ut vetenskapen. Det är den politiska sfären han kritiserar, inte den vetenskapliga.

2018-02-25

Helena Streijffert

Fil.dr i sociologi, huvudsekreterare i flera statliga utredningar, erfarenheter  som lärare och rektor vid flera universitet, högskolor och institut, aktiv i KAF, Kvinnliga Akademikers Förening.

 

Läs även

Vetenskapsrådets svar: Jämställdhet är en kvalitetsfråga

Fortes svar: Därför främjar vi jämställd forskningsfinansiering