Vill du vara med i KAF:s internationella kommitté?

KAF är medlem av International Federation of University Women. För beredning av internationella ärenden och information om KAF:s verksamhet finns enligt stadgarna en ”Coordinator of International Relations” förkortad CIR.
De internationella ärendena ökar och vår nuvarande CIR, Beatrice Christensen Sköld, skulle gärna vilja ha en beredningsgrupp som kunde träffas 2- 3 gånger per år för att diskutera uppkommande ärenden. Om du är intresserad av att ingå i den internationella kommittén kontakta då Beatrice antingen på telefon 08-612 93 45 eller mobil 0709-401197. Det går också bra att skicka intresseanmälan per e-post beatrice.christensen@gmail.com

Rapport från UWE:s årsmöte i Wien 3-6 september 2009-09-10
Jag deltog som observatör vid årsmötet då KAF inte är medlem i UWE(University Women of Europe)och vi därför inte kan vara ordinarie ledamöter. Däremot är våra systeroganisationer i Finland och Norge med. Finländskorna är mycket aktiva och är också med i ett EU-finansierat mentorsprojekt.

Mötet började redan den 3 september med registrering i det fina palats där Verband der Akademikerinnen Österreichs har sina lokaler. Därefter följde en visning av Wiens myntmuseum följt av ”Heurigen” ute i förorten Neustift am Walde. Heurigen innebär att man dricker nytt vin, dvs. det som skördades i fjol, och äter husmanskost därtill.

Själva årsmötet hölls i lokaler i den juridiska fakulteten vid Wiens universitet.Ordföranden för den lokala ”KAF” i Wien, Ilona Graenitz tidigare statsråd och ledamot av Europaparlamentet, var moderator. Professor Ingrid Novotny, som är Österrikes riksordförande, berättade i sitt invigningsanförande om föreningens grundarinna Dr Elise Fischer som dog i koncentrationslägret Theresienstadt. Övriga invigningstalare var UWE:s avgående ordförande Willemijn van der Meer och Österrikes social- och hälsominister Lore Hostasch.

Efter de tre invigningstalarna kom så Dr Brigitte Triems ”the key note speaker”, som är nytillträdd ordförande i European Women´s Lobby. Dr Triems är född och uppvuxen i Östtyskland och har studerat i Leipzig och Moskva. Hon anser det vara mycket viktigt att besöka de olika medlemsorganisationerna för att kunna bilda sig en uppfattning om deras arbete . Hon vädjade till UWE:s medlemmar om att söka påverka EU så att antalet kvinnliga kommissionärer ökar. Ett sätt att göra detta är att varje nationell organisation skriver till sin regering och ber dem nominera två kandidater till kommissionärsposterna –en man och en kvinna. Då kommer vi verkligen att ha valmöjligheter. Dr Triems uttryckte också sin glädje över att antalet kvinnliga ledamöter i Europaparlamentet stigit från 30 % till 35 %. Vid nästa val bör andelen öka ytterligare.

Eftermiddagen ägnades åt en workshop där deltagarna delades upp i olika grupper. Temat var “Enpowering Women for Leadership and decisionsmaking – consequences of project- and Flex jobs on the lives and careers of Women”. Resultatet från de olika arbetsgrupperna sammanfattades. Stor enighet rådde om att arbetsmarknaden förändrats men däremot har inte det statliga skyddsnätet som pensioner och sjukförsäkring, anpassats efter de nya förhållandena. Inte ens i Japan har man längre livslång anställning hos en och samma arbetsgivare. Barnomsorgen var den andra stora frågan. De flesta länder i Europa har än så länge bara 4 månaders barnledighet. Det är heller inte självklart att man efter en ”graviditetsledighet” kan komma tillbaka till sitt arbete. Det beslutades att UWE (och Kvinnolobbyn) därför skall arbeta för att få fram ett EU-direktiv som rekommenderar en miniminivå för barnledighet.

Efter workshoppen bjöd Österrikes kvinnominister Gabriele Heinisch-Hosek på dryck med tilltugg i sitt vackra ministerium, ett gammalt palats. Hon berättade bl.a. att man i Österrike har en likalönsdag. I samband med denna dag hade man visat att kvinnorna bjuder på 95 gratisdagar varje år. Så slår alltså olikheterna i lön för samma arbete. Av UWE fick ministern motta resultatet av eftermiddagens workshop med en önskan om att hon snart genomför förslagen åtminstone i Österrike och även försöker påverka EU i denna riktning.

Tredje dagen ägnades åt själva årsmötet. Några mindre stadgeändringar genomfördes och finanserna diskuterades. En budget som byggde på höjda avgifter antogs men när det sedan gällde var det ingen som ville höja avgiften. Frågan återremitterades därför till medlemmarna. Kritiken mot höjningen gick främst ut på att den skulle innebära att de nationella föreningarna skulle betala mer än hälften av sina medlemsavgifter till IFUW och UWE och att det följaktligen skulle bli mycket litet kvar till den egna verksamheten.

UWE är också medlem av Europarådet. I rådet diskuterar man nu den gemensamma europeiska reformen som innebär att universiteten skall bli autonoma. Någon riktig definition av ordet autonom i detta sammanhang saknas. UWE uttryckte sin oro för att de autonoma universiteten blir en ”backlash” när det gäller andelen kvinnor i forskning och undervisning och hur blir representationen i universitetsstyrelserna?

Mötet avslutades med val av ordförande och omval av sekreterare. Ny ordförande blev Griselda Kenyon från Storbritannien, tidigare ordförande i IFUW. Söndagen den 6 september ägnades åt en utflykt till Linz men då satt jag på planet på väg hem.

Beatrice Christensen Sköld, CIR/CER

KAF och det nordiska nätverket KANN hade arrangerat en workshop vid 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education som ägde rum vid Stockholms universitet i början av augusti. Workshopen hade vi kallat Understanding the Mechanisms of the Leaky Pipeline och huvudfrågan gällde varför kvinnor försvinner från doktorand- postdok- och forskningstjänster i större utsträckning än män. Varför läcker röret? Vart tar kvinnorna vägen? Kvinnorna är också underrepresenterade i näringslivet och affärssektorn och kvinnor inom industrin utgör bara 18 procent. Paradoxen är att kvinnor samtidigt är den grupp som ökar mest i antal vid universitet och högskolor och som flitigast tar sina poäng och examina.

Dr Liisa Husu från Hankens handelshögskola i Helsinfors – en av de mest framstående forskarna i Europa när det gäller högre utbildning och kön – var den första talaren. Hennes lista över vilka faktorer som driver bort kvinnor var lång: dold diskriminering, brist på uppmuntran och synlighet, svårigheter att få fortsatta forskningsmedel, manliga grindvakter vid forskningsråden och djupt rotad manlig makt inom den akademiska kulturen var några av de faktorer som framkom. Allt detta bidrar till nedtryckande strukturer för kvinnorna. Och förändringstakten är långsam. Det kommer att dröja länge innan kvinnornas ställning vid universitet och högskolor blir jämlik, menade hon.

Den andre gästen var docent Steven Sampson vid Lunds universitet. Han har medverkat i ett projekt vid sociologen i Göteborg som just behandlade Leaky Pipe problemen. Även om han i flera frågor höll med om Liisas beskrivning av läget var hans analys av varför kvinnorna försvinner något annorlunda. Han menar att vi bör ställa frågan på ett annat sätt. Hur är de människor funtade som stannar kvar vid universiteten med tanke på hur dessa har utvecklats under de senaste 15-20 åren. Universiteten har dragits in i new-public- management-styrning vilket gör dem mindre och mindre till institutioner för utveckling, bildning och kunskap. De anställda utsättas för vad som brukar kallas ”audit culture”- transparans, kvantifiering, utvärderingar,hårdare styrning, konkurrensutsättning, kvalitetssäkring och excellensideologier. Allt skall vägas och mätas och det främjar inte kreativitet och utveckling. Det kanske är ett tecken på kvinnornas kritiska inställning som gör att de inte stannar kvar. Både män och kvinnor far illa av detta paradigmskifte menade Steven.

Efter detta följde en livlig debatt. Workshopen hade samlat en stor publik. Över 60 personer trängdes i det seminarierum som var avsett för högst 50 personer. En lyckad workshop med andra ord.

Christina Florin

I höst kommer vi att ha ett större utbud än vanligt inom Kvinnliga Akademikers förening.Västra kretsen satsar hårt för att få fler medlemmar, Skånekretsen ordnar värvningsmöten med intressanta föredrag och Stockholmskretsen arrangerar KAF-akademin – en serie föreläsningar under temarubriken Studier, karriär och kvinnoidentiteter. Kolla upp de nya höstprogrammen som snart läggs ut på hemsidan.

Bland annat tar vi upp frågor om ledarskap, om unga kvinnors olika verkligheter: till exempel flickor som utsätts hedersrelaterat våld och arrangerade äktenskap. Vi speglar också den andra sidan – de duktiga flickorna – och anordnar en offentlig debatt om varför flickor i skolan plötsligt har blivit ett problem för att de får så bra betyg. Vidare kommer vi att möta filmaren Nahid Persson som gjorde den uppmärksammande filmen om Farah Diba. Säsongen avslutas med sedvanlig julfest i tradtionens tecken.

Välkomna till ett digert program.

Christina Florin, riksordförande.

Den 18 och 19 april hölls riksårmöte i Stockholm. Vi inledde lördagens eftermiddag med gemensamt fika. Sedan lyssnade vi på f d jämställdhetsministern, fd vice statsministern mm Margareta Winberg som talade om kvinnligt ledarskap utifrån sin bok Lärarinna i politikens hårda skola. Första dagen avslutades med en sagolik festmiddag som cateringfirman Gittan&Co och Beatrice Christensen Sköld hade ordnat. Vackra blomsteruppsättningar hade arrangerats av Birgitta Wadell. Där hölls festtal, sånger sjöngs, dikter lästes och det kändes att våren nu äntligen var på väg. Maten var supergod och Beatrice bjöd generöst på avec.

Nästa dag var arbetets dag. Vi började med riksstyrelsemöte tidigt på morgonen där vi kom fram till att Britt Marie Fridh-Haneson, Västra kretsen, skulle tilldelas årets stipendier – både Karolinas och Siris – som tryckningsbidrag till den kommande boken De okuvliga. Om kvinnor plats i det offentliga rummet från tre årtusenden. Vi tog också bl a beslut om att inte utlysa något stipendium nästa år utan i stället hålla pengarna inne så att vi har bättre framförhållning inför utlysningen år 2011.

Under själva riksårsmötet skulle som vanligt många olika frågor hinna behandlas. Förutom årsberättelser, och revisionsberättelser skall ekonomin och budgeten redovisas och val av olika funktionärer hållas. Vi får nu en ny sekreterare för riks (Eva Stohlander Axelsson) en ny kassör för Karolinas och Siris fonder (Birgitta Wadell) och en ny revisor för Siris Minnesfond (Margaret Lööv) Den stora frågan under detta årsmöte var dock det omfattande stadgeändringsförslaget som en arbetsgrupp (Paulina Geijer och Yvonne Svanström) jobbat fram. Den viktigaste nyheten är kanske att vi nu öppnar möjligheter för personer som vill stödja oss (men som inte behöver uppfylla alla de krav som ställs på ordinarie medlemmar) att bli stödmedlemmar. Välkomna ni alla som vill verka för vår sak att gå in i föreningen som stödmedlemmar, även män. Stödmedlemmar blir dock inte medlemmar i IFUW, kan inte heller bli styrelsemedlemmar eller söka våra stipendier. De nya stadgarna kommer att finnas tryckta till hösten och läggs snart ut på hemsidan.

Årsmötet avslutades med ett särskilt tack, en liten gåva och blomma till Gunilla Dahlman som varit en mycket uppskattad kassör för våra stiftelser under flera år och som nu avgår. Tack Gunilla för din insats.

Christina Florin

Här kommer roliga nyheter samtidigt som jag önskar alla i föreningen ett Gott nytt år.

Ett varmt tack till alla som har bidragit till att renovera taket i Karolina Widerströms våning – närmare bestämt i matsalen. Vi fick ihop nästan 13.000 kronor. Nu finns inte längre några stora sprickor och nedhängande flagor av gammal målarfärg. Renoveringen är gjord och taket målat. Det blev jättesnyggt.

Det bästa med insamlingssummans storlek var att det blev litet pengar över som kunde bli ett mindre bidrag till rengöring och nymålning av den långa serveringsgången in till köket. Oj, vad snyggt och fräscht vi har fått det nu. Vi försöker nu hitta en lång gångmatta som skall göra denna del av våningen till ett vackert promenadstråk innan man når köket. Är det någon som har en sådan matta som inte längre behövs. Vi skulle förresten också behöva en ”ny” golvlampa i matsalen. Har kollat på Blocket, men de som ser lite gamla ut är ganska dyra. Det behövs för övrigt också en större matta i matsalen. Om någon vill skänka något av detta till våningen blir säkert Karolina glad i sin himmel – och KAF-medlemmarna kommer att trivas ännu bättre.

I lördags (den 3 januari) var Louise, Britt-Marie och jag där och städade efter hantverkaren, (puh vilket damm) ställde tillbaka möbler, prylar och hängde upp tavlorna. Nu ser det jättefint ut överallt och luktar gott av såpa och vatten.

Ännu en rolig nyhet. Paulina Geijer – vår duktiga kassör i Riks-KAF från Skånekretsen – har skänkt ett nytt kylskåp som också har en frys. Det blir säkert användbart och klimatsmart på samma gång. Det levereras torsdagen den 8 januari.

År 2009 börjar bra. Nu måste det bli ett år när vi får mycket folk på våra möten och arrangemang. Och helst många nya medlemmar. Upp till värvning.. hoppas er tillgivna riksordförande

Christina F

Vid några tillfällen har jag under mitt första år som ordförande varit irriterad på att KAF har en sådan krånglig organisation. Att så mycket tid går åt till formella möten, revisionsberättelser, kontakt med revisorer, protokollskrivande, stadgeändringar, uppdatering av hemsidan och annan ”byråkrati”. Jag har menat att vi inte hinner sprida vårt budskap om kvinnliga akademikers situation därför att vi ständigt måste sköta det organisatoriska. Vi har tre stiftelser, tre lokalkretsar och en riksorganisation som skall hållas igång och det är mycket i en förening som består av cirka 170 medlemmar, även om det förstås inte är bara riksordförande som sätter fart på hela maskineriet utan många olika medlemmar i olika grupperingar som tar uppgifterna på stort allvar och jobbar och sliter. Detsamma gäller allt arbete med Karolinas våning, prylar som skall lagas, hyresgäster som skall anskaffas, städning, materialinköp, reparationer med offerter och hantverkare som skall ha nycklar etc. Utanpå allt detta ligger kretsarnas mötesverksamhet som ju inte jag behöver blanda mig i, men som ändå ingår i som en viktig del av föreningens inre liv som jag intresserar mig för och som legitimerar vår existens som kvinnoförening.

Det har alltså varit ett liv och ett kiv detta första år. Dels för att vi plötsligt fick ekonomiska problem när vår förre hyresgäst sade upp sig och vi inte hittade någon ny hyresgäst (ock vi riskerade att gå i konkurs), dels för att jag var så okunnig om hur föreningen fungerade och därför har varit tvungen att försöka sätta mig in i alla detaljer om det ekonomiska ansvaret, om auktoriserade revisioner, stiftelselagen, hur stadgar ändras etc. Men den kloka Kristina Hallind lärde mig något väsentligt när vi hade årsmötet i Lund i april och jag klagade över den krångliga organisationen. ”Det är ju detta formella som binder oss samman”, sade hon. Och det är sant – det är i vardagens slit som vänskapskulturer utvecklas och styrelsemöten, kallelser, protokoll och årsmöten, med sina ritualer och symboler ger oss möjligheter att utbyta erfarenheter och pröva olika alternativ. Kort sagt – vi får ”emotionell energi” när vi träffas kring dessa frågor och denna energi laddar oss med lust att fortsätta och jobba för denna urgamla förening. Det är det som är meningen med föreningen. Det har jag lärt mig av det första året. Vi behöver ramarna för att fungera.

Stockholmskretsen och Skånekretsen har haft en livlig verksamhet som synes av de verksamhetsberättelser som presenteras i detta årliga nyhetsbrev. Vi har också haft ganska välbesökta möten och fått en del nya medlemmar. Tråkigt nog har inte Göteborg ännu kunnat återhämta sig efter sin tillfälliga nedgång. Nu verkar det som om en uppryckning är på gång där och vi andra håller tummarna.

Riksföreningen har ansvarat för den nya hemsidan (som nyss har uppdaterats) och vi har tillsammans med övriga KAF i Norden bildat ett nätverk – Kvinnliga akademikers nordiska nätverk – KANN. Med stöd i detta nätverk skall vi bättre kunna göra vår röst hörd i internationella sammanhang. Vi söker också pengar från nordiska fonder för detta arbete. Vårt första uppdrag är att göra en workshop i Stockholm i augusti 2009 i samband med en internationell konferens.

Ett stort arbete har vi också lagt ner på de stadgeändringar som föreslås i årsmötesprotokollet. Det viktigaste där är att vi inför ett differentierat medlemskap och därför öppnar upp för stödmedlemmar till KAF av båda könen. Däremot kommer inte representationen att ändras denna gång, även om det är ett starkt önskemål från Stockholmskretsen. Om stadgeändringsförslaget blir av avgörs på nästa årsmöte i Stockholm då förslaget skall klubbas igenom eller förkastas.

Under det kommande året skall det bli mer av verksamhet. Dels skall vi försöka få till stånd en temadag kring flickors utbildning idag (Flickorna drar ifrån betygsmässigt på alla stadier och i alla ämnen – när skall det börja synas i yrkesliv och lönestrukturerna?), dels startar vi en insamling för att kunna laga taket i Karolinas matsal. Se bifogade sponsringsbrev. Alla bidrag är välkomna.

Tack för all hjälp jag har fått under detta första år av så många. Jag har lärt mig mycket och haft mycket roligt. Roligast var nog storstädningen av våningen i höstas och det fantastiska årsmötesarrangemangen som Skånekretsen hade ordnat i Lund.

Trevlig sommar önskar

Christina Florin
riksordförande

Den 4 april bildade vi KANN – Kvinnliga Akademikers Nordiska Nätverk. Närvarande på mötet i Stockholmv var Anne Asserson från Norge, Inger Thorun Hjelmervik från Danmark, Beatrice Christensen Sköld och Christina Florin från KAF i Sverige. Finlands delegat fick förhinder i sista stund, men Finland finns också med i nätverket.

Vårt syfte är att stärka våra nationella föreningar genom att gå samman kring olika frågor och arbeta på nordisk bas gentemot de internationella överorgan som vi är anslutna till. Hur skall vi stärka vår ställning till IFUW. Våra länder har gemensamma rötter och traditioner och med gemensamma krafter kan vi förhoppningsvis använda denna nordiska modell för att bättre göra oss hörda i olika frågor som gäller kvinnliga akademikers situation, t ex den dolda diskrimineringen mot kvinnor med hög examinen inom och utom universitetet.

Nätverkets första uppgift blir att organisera en workshop på 6 European Conference on Gender Equality in Higher Education som går av stapeln i Stockholm 5-8 augusti 2009. Workshopen har än så länge arbetsnamnet The Leaky Pipe och skall handla om frågan varför kvinnor med hög utbildning försvinner ur systemen efter utbildningen. Vi menar att denna workshop hör hemma under temat Challenges for the Future. Nu startar en planeringsperiod för att organisera denna workshop och framför allt att försöka få medel till att bjuda in gästföreläsare som inledare till debatten.

Om möjligt skall KANN träffas var 6:e månad. Nästa möte planeras till hösten. Då är det Finland som står för värdskapet.

Christina Florin

Rapport från FN-seminarium och IFUW-styrelsemöte i Genève

Den 14-17 februari var jag i Genève som observatör på IFUW:s styrelsemöte. Första dagen hölls ett seminarium i FN-byggnaden där samtliga människorättsorganisationer med säte i Genève presenterade sig. FN:s råd för människorättsfrågor har säte i Genève och organisationer som exempelvis IFUW har konsultativ status. Det svenska CEDAW-nätverkets skuggrapport hade väckt mycket uppseende. Bland de frågor som nu har hög prioritet är hur man kan beräkna värdet av obetalt arbete. Enligt tilläggsprotokollet till kvinnokonventionen från konferensen i Beijing skall länder som ratificerat konventionen också ta med värdet av obetalt arbete i sin BNP. Det har Sverige inte gjort. IFUW har kartlagt frågan . En rapport presenteras på FN:s 52:a kvinnokonferens i New York 25 februarii-7 mars. En annan fråga som diskuterades var mäns våld mot kvinnor, som också togs upp i de svenska CEDAW-rapporterna.

IFUW:s styrelse och dess kommittéer sammanträde 15-18 februari. Observatörer kunde vara med de tre första dagarna. Organisationen har tre kommittéer som förbereder ärenden: Finanskommittén, kommittén för medlemsärende och kvinnorättskommittén. Ett av problemet med organisationen är att så få nationella föreningar är medvetna om de möjligheter som IFUW har på det politiska planet. Föreningarna som en gång var kamporganisationer håller på att förvandlas till damklubbar. Louise Croot, IFUW:s ordföranden kommer under de närmaste åren att försöka besöka så många föreningar som möjligt för att väcka medlemmarnas intresse för de stora kvinnofrågorna, som IFUW genom sin konsultativa status har möjlighet att påverka.
IFUW prioriterar följande frågor under de närmaste tre åren:
Att verka för ett ökat antal kvinnor i högre tjänster
Att verka för ett ökat antal kvinnor i ledande positioner inom finansvärlden
Att ta fram metoder för att beräkna det ekonomiska värdet av obetalt arbete
Att verka för kvinnors äganderätt
Att verka för lika lön för lika arbete

FN:s 52:a konferens om kvinnors rättigheter, New York

En gång om året håller FN en stor konferens om kvinnors rättigheter dit alla kvinnoorganisationer med konsultativ status är inbjudna. Här möts alltså politiker och gräsrötter. Årets konferens hålls den 25 februari till den 7 mars. 7000 kvinnor har anmält sig, alla tillhöriga gräsrotsorganisationer som värnar om kvinnors rättigheter. Årets tema var ”Financing for gender equality and the empowerment of women”. Första morgonen ringlade den längsta kö jag någonsin sett runt FN-byggnaden. För att få komma in i FN-byggnaden måste man gå igenom samma typ av säkerhetskontroll som vi har på flygplatserna, därefter registrera sig, bli fotograferad och slutligen få ett ID-kort som ger en rätt att vara i byggnaden under konferensdagarna.

Konferensen inleddes med att FN:s generalssekreterare Ban- ki Moon förklarade att kampen mot våldet mot kvinnor nu börjar och uppmanade medlemsländerna att vidta åtgärder. Våldet och kvinnors obetalda arbete var också de frågor som dominerade denna konferens. IFUW:s rapport blev väl mottagen och Carl Branden som gjort undersökningen fick ett FN-stipendium som gör det möjligt att fortsätta arbetet. Han skall ta fram modeller för hur man kan beräkna kostanden för sådant arbete.

Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni deltog i ett seminarium anordnat av Nordiska rådet där hon redogjorde för de åtgärder den svenska regeringen vidtar och kommer att vidta då det gäller våldet mot kvinnor. På frågan om varför Sverige inte vidtagit några åtgärder för att beräkna det ekonomiska värdet av obetalt arbete svarade hon att det var för svårt. Här kan KAF hjälpa henne genom att skicka henne IFUW:s rapport.

Beatrice Christensen Sköld

FN-kommittén som arbetar för alla former av diskriminering av kvinnor hade förhör med representanter för den svenska staten i Geneve den 25 jan 2008.

Jag har på KAF:s vägnar sedan 2005 medverkat i skrivandet av en skuggrapport och hade förmånen att delta i den delegation från IFUW som bevakade händelsen i FN-byggnaden i Geneve nu i januari i år.

Kommittén som består av 23 valda representanter från hela världen sammanträder 3×3 veckor varje år, då konventionsstaterna lägger fram sina rapporter. Det var ett tufft förhör som den svenska 17-mannadelationen blev utsatta för. Några frågor kunde inte besvaras och får därför vänta till 2014 när Sverige kommer upp nästa gång.

I sin dom över Sverige tog FN-kommittén bla upp det dolda kvinnovåldet, bristande medicinsk vård för kvinnor och att det är för få kvinnor på höga positioner inom näringsliv och utbildning i Sverige. På SKL:s hemsida (Sveriges Kvinnolobby) kan du hämta hem alla dokument inklusive översättningen till svenska av Kvinnokommitténs granskning. Där kan du också se rörliga bilder från den presskonferens som hölls 7 februari i regeringskansliet.
Ingegerd Haglund