Den 23-25 februari anordnade IFUW en workshop om en ny strategisk plan för organisationen.  Ett 50-tal personer deltog.

Ordföranden Marianne Haslegrave inledde med att säga att hon kallat till detta möte därför att snart har sista tåget gått för IFUW. Vad har organisationen för syfte och berättigande? För att få hjälp med att utforma en strategisk plan hade hon vänt sig till organisationskonsulten Jane Goldsmith från Ghana, men verksam i Storbritannien.

Vi arbetade i små grupper intensivt i två dagar och hade dessutom hemläxor. Jag och Finlands CIR, Marja Toivanen hjälptes åt med att sammanfatta vår grupps diskussioner.  I grupperna diskuterade vi  ”vision, mission and values”. Det var lätt att ha visioner, men när det gällde ”mission” dvs. hur organisationen skall kunna göra visionerna till verklighet blev det en stormig diskussion och ännu stormigare blev det när vi skulle prata värderingar, dvs. efter vilka principer IFUW skall arbeta och samarbeta med sina medlemsorganisationer samt med andra organisationer med besläktad målsättning.

Vi konstaterade att IFUW:s målsättning är alltför yvig. Vårt förslag blev att IFUW skall skära ner ambitionerna och koncentrera sig på kärnfrågorna högre utbildning, karriär inom forskning och utbildning och fred.

Frågor som ställdes av deltagarna var

-         Hur kommer det sig att medlemskapet sjunker trots att allt fler kvinnor genomgår högre utbildning?

-         Följdfrågan blev: Hur synliggör vi IFUW och dess nationella organisationer.

-         Vad har vi för tillgångar annat än medlemsavgifter?

Svaren på dessa frågor blev att medlemmarna är den största tillgången. Det är helt nödvändigt att göra organisationen/organisationerna synliga. IFUW måste som ”NGO” var ekonomiskt obunden och får inte ta emot externa medel annat än gåvor och arv från medlemmar. Man är därför helt beroende av medlemsavgifterna.

De frågor vi diskuterade måste ner på nationell nivå eftersom det är där medlemmarna och de tilltänkta medlemmarna finns. IFUW är sist och slutligen en paraplyorganisation som inte har enskilda personer som medlemmar..

De förslag som de olika arbetsgrupperna lade fram skulle sedan behandlas i det tvådagar långa styrelsesammanträde som följde direkt på workshoppen.

Den som vill veta mera om alla de projekt IFUW och enskilda medlemsorganisationer bedriver kan läsa om dessa på organisationens hemsida www.ifuw.org.

I programmet ingick också ett seminarium hos FN som berörde frivilligorganisationernas roll i FN. IFUW har sedan FN:s tillblivelse 1946 haft konsultativ status och har två personer ackrediterade till FN i Genève. FN i Genève koncentrerar sitt arbete på människorättsfrågorna, som de är kodifierade i de fem konventionerna. Vid seminariet talade bl.a. Sloveniens FN-ambassadör om det arbete man bedrivit i hans land sedan man bröt sig ur den kommunistiska diktaturen Jugoslavien. Man beslutade då att undervisning om mänskliga rättigheter skulle ges inte bara i skolorna utan också på arbetsplatser. Härigenom kunde man undvika konflikter mellan de olika folkgrupperna i Slovenien. Det har givit resultat, i motsats till andra f.d. jugoslaviska republiker har Slovenien inga konflikter mellan de olika folkgrupperna. Man ger ut böcker på minoritetsspråken och minoriteterna har också egna skolor..

FN har utarbetat ett läromedelspaket för undervisning i mänskliga rättigheter, som är fritt att använda i alla medlemsländers skolor. Ämnet människorätt kan exempelvis ersätta religionsundervisning. Det har visat sig att de skolor som infört ämnet inte har några mobbningsproblem.

Beatrice Christensen Sköld

Vikten av att nätverka

Debatten arrangerades av Skånekretsen av Kvinnliga Akademikers Förening på uppdrag av riksföreningen. De inbjudna var Anna Gatti från SULF, Caroline Berggren fil.dr. i pedagogik från Göteborgs universitet, Karin Rengefors, professor i limnologi och Eva Åkesson, prorektor Lunds universitet och nyligen utnämnd till rektor för Uppsala universitet. Moderator för debatten var Christina Florin, tidigare riksordförande och professor i historia, Stockholms universitet.

Debatten började med två korta föredrag om karriärhinder inom akademin. Det första var en presentation av Anna Gatti om Kokbok för jämställd akademi. Ett projekt som har drivits i SULF. Boken innehåller förslag och tips om hur akademin kan bli mera jämställd. Här belystes olika hinder som otydliga villkor för tjänstetillsättning, bristen på tillsvidaretjänster och även olika initiativ inom universiteten för att öka jämställdheten, mm. Den andra presentation gjordes av Caroline Berggren som har undersökt insamlade data om könsmönster inom olika grenar på universitetet och var studenterna tar vägen efter examen. En tydlig signal var att valet mellan kvinnors och mäns utbildningsväg ofta var avgörande för hur karriären såg ut efter utbildningen och tvärtemot vad vi trott är det nu fler kvinnor än män som blir kvar vid universiteten efter doktorsexamen. Skillnaden i ålder var också viktig där det var tydligt att kvinnor blev mindre attraktiva på grund av uppehåll i karriären under mammaledighet(er). Carolines framtidsvision var att det kommer att vara jämnare fördelning av professurerna mellan könen om femtio år men behovet av riktade insatser är stor för att snabba på.

Efter de inledande anförandena påbörjades debatten. Frågor kom både från Christina Florin och publiken.

Några av slutsatserna var att det är av absolut största vikt att ha ett nätverk. Inte bara mellan kvinnor utan brett inom hela universitetsvärlden både nationellt och internationellt. Annat som uppmärksammades var hur viktigt det är att välja sin handledare noga, valet av postdoc inom naturvetenskapen och att kvinnor som har kommit vidare till professorer och de högsta administrativa tjänsterna bidrar med sina erfarenheter till yngre adepter. Både Eva Åkesson och Karin Rengefors betonade hur viktig deras postdoctid var för framtida karriär. Karin poängterade också att man måste säga i från när man anser sig felbehandlad och stå på sig för sitt projekt samt inte vara rädd att överklaga något som upplevs som ett felaktigt beslut.

Ett tydligt hinder vad gäller postdocen är familjens mobilitet när kvinnor vill göra resa utomlands. Detta blev ingående diskuterat med erfarenheter från publiken och panelen att maken inte lika självklart följer med som makan när partnern åker på postdoc.

Som en summering av debatten frågade Christina vad som var viktigast. Samtliga paneldeltagare var eniga om ”nätverka, nätverka och nätverka”.

Ett stort tack till Christina Florin för all hjälp med förbereda och ställa upp som moderator.

Paulina Geijer, ordf Skånekretsen

Den 12 mars firade vi Else Eschelsson vår första ordförande och Sveriges första kvinnliga juris doktor. Talare var Anne Ramberg, General Sekreterare i Advokatsamfundet, Professor Eva-Maria Svensson som skrivit en minnesskrift om Eschelsson, Hanna Markusson Winkvist och Claës Linder. En glad samling medlemmar och förre detta medlemmar hade samlats i Läkaresällskapets vackra lokaler på Klara Östra Kyrkogata i Stockholm och kunde njuta av båda intressanta anföranden och vin mingel. Else Eschelsson dog den 12 mars 1911 av en överdos. Vårt seminarium var dock ämnat att fira hennes liv och verk och vi fick veta en hel del om hennes roll i samtidens juridisk forskning och om kvinnors villkor både då och nu.

Den 9 – 10 april hölls KAFs riksårsmöte i Göteborg. Utöver sedvanliga förhandlingar fick delegatarna njuta av en mycket intressant föreläsning av Cecilia Björk, musikvetare som talade om ”Att ta plats: om ljud, kroppar, kaxighet och egna rum” – populär musik, genus och social förändring.

Under våren finns en hel del att göra: vi skall inreda ett kontor på Fleminggatan så att en del av arbetet kan skötas mer effektivt därifrån och vi skall arbeta vidare med nätverkande och medlemsrekrytering. Den 3e December planerar vi att uppmärksamma Marie Curies andra nobel pris – vi återkommer!

Det börjar bli dags att skriva ihop min första verksamhetsberättelse – ett tecken att tiden som vanligt rusar förbi. De senaste månaderna har inneburit en hastig kunskapsutveckling för min del, allteftersom jag börjat fatta vilka utmaningar och möjligheter det finns inom KAF. Att arbeta med att möta dessa utmaningar och gripa tag i dessa möjligheter känns både ansvarsfullt och spännande.
Vi har åter fått ett organisationsbidrag från Ungdomsstyrelsen. Bidraget har tidigare hjälpt oss att ordna publika evenemang som höstens debatt om den fortsatta sneda könsfördelningen i läromedel. En skara engagerade deltagare samlades på ABF i Stockholm den 13 november för att lyssna när Ann-Sofie Ohlander, Marie Sjöberg, Ylva Elvin Novak och studentrepresentanten Kristin Trane diskuterade fenomenet under rubriken ”Osynlighet och Tystnad”. Flera deltagare uttryckte sin bestörtning över det faktum att så lite hänt och att unga kvinnor fortfarande berövas sin historia. Vi får hoppas att debatten väcker tanken hos viktig aktörer – som t ex läroboksförfattare och förlag, som gärna fortsätter publicera enligt invanda mönster.
Kvinnohistoria kommer att skrivas den 12 mars i år när KAF i samarbete med juridiska fakulteten i Uppsala firar Elsa Eschelssons minne på Läkaresällskapet i Stockholm. Eschelsson var inte bara Sveriges första kvinnliga juris doktor hon var även föreningen Akademiska bildade kvinnors första ordförande. I samband med firandet har KAF uppdragit åt Professor Eva-Maria Svensson att skriva om Eskelsson. Skriften med titeln ”Forskaren Elsa Eschelsson, en modern civilist i tiden” kommer att delas ut i samband med firandet vilket, tycker vi, skall ses som en manifestation för alla kvinnor i akademien.
Inom KAF finns också ett antal uppgifter som sker mer i det fördolda. Som bekant har KAF att förvalta arvet efter Karolina Widerström inklusive hennes våning på Fleminggatan 30, i Stockholm. Detta kräver en hel del praktiskt arbete och jag tackar de styrelsemedlemmar som ställer upp och städa och fixa inte minst vår Husmor, Christina Florin. Genom vår försorg har Olof Kåhrström katalogiserat Karolinas bibliotek. Han har också skrivit en artikel om biblioteket i KBs tidskrift Biblis som också finns på KBs hemsida: http://www.kb.se/dokument/Biblis/Kåhrström.pdf.
Arbetet med en förteckning av tavlor och möbler fortgår.
Nu tar vi sats inför det kommande verksamhetsåret både med utåtriktade aktiviteter: debatter om kvinnor och teknik i Stockholm och om det läckande röret i Skåne t ex. men också med med medlemsmöten och nätverkande. Jag återkommer!

KANN-mötet i Bergen 25 september 2010

Det nordiska nätverket KANN:s sjätte möte hölls i Bergen den 25 september. Deltagare från Sverige var Catherine Dahlström, Christina Florin och Beatrice Christensen Sköld. Finska KAF som är den största föreningen i Norden med över 1000 medlemmar representerades av Ordföranden Ritva Tammivaara samt Riita-Maija von Weissenberg-Hartiala, Carita Martin, Marja-Liisa Toivonen, Gun Ahlfors, Tiina Aalto, Päivi Antila och Leena-Maija Laurén. För första gången i KANN:s historia deltog en representant för Islands kvinnliga akademikers förening, ordföranden Guðmunda Smáradóttir. Värdlandet Norge representerades av Anne S. Asserson, ordförande, Grethe Nina Hestholm, Aase Wetteland-Krohnstad och Anne Holden Rønning.

Mötet inleddes med att de nationella föreningar presenterade sina organisationer och ventilerade problemen med målsättning och rekrytering som vi står inför. Sedan presenterade Christina Florin boken Föregångarna som hon och Kirsti Niskanen varit redaktörer för. I boken berättar elva kvinnliga professorer om sina liv, vägen till makten och om möjligheten att förverkliga sina drömmar och ambitioner som forskare, lärare och akademiska ledare.

Anne Asserson gav översikt av KANN:s arbete och syfte. Huvudsyftet med nätverket är att tillsammans föra fram den nordiska synen på genus och högre utbildning. Hon menade att Norden genom att agera gemensamt genom KANN borde kunna få ett starkare inflytande på IFUW.

Mötet beslutade att verka för att KANN blir en undergrupp till IFUW på samma sätt som exempelvis UWE. Man tog också upp frågan om det baltiska ländernas organisationer skulle kunna bli medlemmar men konstaterade att de inte var medlemmar i IFUW. Däremot kan de bjudas in till KANN:s möten och konferenser. Innan sådana inbjudningar kan göra måste KANN dock få en fastare form. Det beslutades vidare att varje nordisk organisation skall nominera en yngre medlem att närvara vid nästa KANN-möte.

Beatrice Christensen Sköld tog upp frågan om en webbsida för KANN. Beslutades att Beatrice frågar IFUW om det är möjligt att göra en hemsida för KANN under IFUW:s webbsida.

Mötet diskuterade också medlemsrekrytering och marknadsföring. Hur får vi nya medlemmar?

KANN beslutade också att samtliga medlemsorganisationer skall nominera Beatrice Christensen Sköld till den arbetsgrupp IFUW skall bilda för att arrangera ett seminarium under FN:s CSW-veckor i februari-mars i New York. Beatrice skall ha en samordnande roll och ta in förslag från de olika medlemsorganisationerna.

För arbetet inom KANN de närmaste två åren tillsattes en arbetsgrupp bestående av de nordiska organisationernas CIR.

Mötet beslöt att föreningarna skall komma in med förslag till konkreta projekt som KANN kan arbeta med i fortsättningen. Deadline för förslag sattes till 1 december.

KANN:s nästa möte kommer att hållas i maj alternativt september 2011 antingen i Island eller i Sverige.

Beatrice Christensen Sköld

I helgen ledde jag mitt första sammanträde i Riksföreningens styrelse. Det känns både ansvarsfullt och hedersamt att få leda denna verksamhet under de närmaste 3 åren – och jag tackar för förtroendet!

Jag kommer att tänka på akademiska kvinnor i sommar då en av sommarpratarna i Sveriges Radio, en kvinna från näringslivet, som tillbringat nästan hela sin framgångsrika karriär som ensam kvinna i olika sammanhang, berättade om sina erfarenheter. Hon hade irriterat sig många gånger över den manliga kulturen hon befann sig i men i slutändan dragit slutsatsen att eftersom hon befann sig i minoritet måste hon acceptera de spelregler som männen hade etablerat. Jag vet inte om detta var rätt strategi med det belyser ett problem som kvinnor kan möta på arbetsmarknaden och det tål att diskuteras.

Som nybliven ordförande har jag funderat en del över föreningens målsättning och framtiden. När föreningen bildades 1904 var det fråga om att slåss för att överhuvudtaget få en position i samhället. Nu sitter akademiskt utbildade kvinnor på många inflytelserika platser men hur upplever de sin situation, och hur använder de den makt de fått? Hur ser deras villkor ut och hur är deras löneutveckling?

Och så läser jag idag i SULF tidningen att andelen kvinnliga professorer idag är 19% dvs. samma som i Storbritannien och bara lite bättre än i Tyskland. KAF behövs tydligen.

Det finns mycket på gång i höst. Den 25 september åker jag till Bergen på KANN möte tillsammans med Beatrice Christensen Sköld och Christina Florin och den 13 november anordnar Riks i samarbete med Stockholmskretsen en offentlig debatt om kvinnors frånvaro i läromedel. Dessutom pågår planering av firandet av Else Eschelssons minne den 12 mars 2011. Jag vet att jag lever!

Eftersom det egentliga årsmötet inföll just när askmolnet härskade som värst i Europa fick vi lov att flytta fram det i år – troligtvis för första gången i historien – till 5-6 juni. Den var Skånekretsen som var arrangörer och som vanligt hade lundensarna (och en och annan malmöbo)ordnat det trevligt och angenämt på alla sätt.

Lördageftermiddag hade vi vårt ”förmöte” och sedan blev det god middag och trivsam samvaro flera timmar framåt lördagskvällen. Söndag ägde egentliga årsmötet rum.

Flytten av årsmötet hade den fördelen att vi hunnit få alla ekonomiska dokument för fonderna och föreningen reviderade så det förelåg ingen svårighet för riksstyrelsen att få ansvarsfrihet eftersom alla års- och revisionsberättelser låg på bordet. Nytt för året var också att vi kan utlysa stipendierna lite tidigare i år och dessutom ange en ungefärlig stipendiesumma. 1 februari skall ansökningarna vara inne hos Agneta Rydberg (Karolinas fond) och Kristina Hallind (Siris fond) Se mer om detta på hemsidan.

Den viktigaste händelsen är att vi fått en ny riksordförande, Catherine Dahlström,som varit medlem i KAF i många år. Catherine som är docent emerita i engelska vid Stockholms universitet kommer att presentera sig själv i Meddelande-bladet som skickas ut efter sommaren till alla medlemmar. Där finns också protokollet från årsmötet att läsa.

En annan viktig händelse är att vi fått en ny hedersmedlem Kerstin Ehrenberg, som kommer att hedras i Stockholm vid första bästa tillfälle.

Efter alla rapporter, val, redovisningar etc avslutades årsmötet med att Birgitta Wadell höll ett tal om KAF-OLINA RIX som blivit gammal men som visade sig att ha repat nytt mod med hjälp av den avgående ordföranden Christina Florin.

Christina tackar så hjärtligt för den fina ”fest-ryggsäcken” som hon fick i gåva och går nu över från ordförandeskapet till husmorsuppdraget.

Tack för en spännande tid som riksordförande. Och tack till Skånekretsen för det fina arrangemanget.

Christina Florin

IFUW konferens 5-9 augusti 2010 i Mexico City
Vart tredje år håller IFUW världskonferens med val till ordförandepost, styrelse och kommittéer. Detta år hålls konferensen som är den 30:e i ordningen, i Mexico City.
I år har man fyra teman för konferensen:
· Advancing Women through Lifelong Learning
· Challenges to Women’s Empowerment in the 21st Century
· New Challenges for Sustainable Development
· Towards a Just Society
Registreringen till konferensen började den 15 januari. Konferensen är öppen också för personer som inte är medlemmar
Fram till den 31 mars är konferensavgiften 680 amerikanska dollar (USD). Under perioden 1 april-30 juni är avgiften 870 dollar. Efter den 30 juni är avgiften höjd till 1000 USD.
Avgiften inkluderar hela konferensprogrammet och förfriskningar morgon och kväll, en mexikansk kväll och en festmiddag.
För studenter under 25 år är konferensavgiften nedsatt till 400 USD.
Mer information om konferensen finns på IFUW:s hemsida http://ifuw.org/ifuw2010
På denna adress finns också länkar till registreringsblanketter och detaljerat konferensprogram.
Beatrice Christensen Sköld, CIR

Möte hölls i Internationella kommittén den 19 januari 2010. Platsen var

Fleminggstan 30. Stockholm. Närvarande var: Beatrice Christensen Sköld, Eva Kodrou och Ingegerd Haglund.

Minnesanteckningar

Ingegerd Haglund berättar om arbetet i IFUW samt om arbetet i Svenska Kvinnolobbyn och Cedawnätverket. Cedawnäteverket mötes en gång varannan månad, vanligen på eftermiddagen. Ingegerd Haglund tar med Eva Kudrou på nästa CEDAW-möte.

Ingegerd berättar att vi på 1990-talet stödde akademiska kvinnor i Lettland. Kristina Hallind, sekreterare i Skånekretsen var den som ledde arbetet. Vi ska fråga henne om arbetet fortsatt. Finland stöder Estland och Danmark stödde Litauen. Den danska föreningen har upplösts.

Vi går också genom tidskrifter som vi bör läsa exempelvis Gender Research in Sweden, Nikk, Genus m.fl.

Beatrice åker på KANN-möte i Åbo 29-30/1. Där skall man diskutera kommande seminarium i Bergen, Norge. Beatrice anser att KAF i första hand bör satsa på det nordiska samarbetet, eftersom det är mindre kostsamt och de nordiska akademiska kvinnorna har likartade problem.

Ingegerd åker ev. till Mexico City på IFUW:s kongress.

Vi kommer överens om att Internationella gruppen sa mötas var 6:e vecka.

Gruppen skall hålla sig á jour med vad som händer inom KAF:s ansvarsområde: Vad händer med universitetsutbildade kvinnor i samhället?. Vi bör läsal Juseks utredning om akademiska kvinnor med utländsk bakgrund och deras framgång på arbetsmarknaden.

· Gruppen skall skriva och diskutera texter exempelvis om vi ska medverka i nästa CEDAW-skuggrapport.

· Förslag till datum för nästa möte (vecka 9 då Elena D. Kykrlund är tillbaka från Japan): Måndagen den 1 mars l. 18.30, alt. 2 mars.

Inlägg skrivet av Beatrice Christensen Sköld

Lördagen den 7 november samlades ett 80-tal skolintresserade personer för att lyssna till och delta en paneldebatt i Östra Reals aula anordnad av Kvinnliga Akademikers förening. Debatten utgjorde ett led i höstens stora satsning inom KAF-akademin: ett kunskapslyft kring frågor om genus och makt.

Huvudfrågan gällde varför det har blivit ett ”problem” att flickor är duktigare i skolan än pojkar. Varför satsar flickor mer på utbildning? Är problemet skapat eller verkligt? Får flickornas goda skolprestationer några framtida avtryck i lönekuvert och arbetslivspositioner?

I diskussionen deltog Anne Ekström, ordf i Saco och ledare för den statliga utredningen Delegationen för jämställdhet i skolan. Utredningen har kommit fram till pojkarnas slutbetyg i åk 9 motsvarar 90% av flickornas betyg. Skillnaderna i betyg mellan flickor och pojkar har varit relativt konstanta åtminstone sedan 1988 – flickornas duktighet är alltså ingen ny företeelse, men situationen har inte lyfts fram förrän på senare år. Flickorna har högre betyg i alla ämnen utom i idrott. Även i matematik drar flickorna ifrån. Den genomsnittliga kostnaden för en flicka i skolan är 91534 kr per termin. En pojke kostar 97 685 kr. Det finns flera samverkande faktorer till könsskillnaderna i skolprestationer.

Nästa inledare var fil dr Marie Nordberg, som forskar om skola och manlighet vid Karlstads universitet. Hennes utgångspunkt vid debatten var att i stället för att stirra oss blinda på de 10% skillnader som finns mellan pojkar och flickor i betygsprestationer borde vi se på skillnaderna mellan gruppen pojkar och gruppen flickor. Där är skillnadena större än mellan de två könen. Hon ville också betona att 90% av både pojkar och flickor faktiskt klarar skolan ungefär lika bra.

Mats Björnsson, ämnesråd och utredare vid Utbildningsdepartementet, kom redan 2005 med en rapport från Myndigheten för skolutveckling, där han försökte hitta förklaringar till att flickorna drar ifrån i utbildningssystemet. Även på högskolan gör flickorna bättre ifrån sig och tar examen i högre utsträckning. Han ser många orsaker och egentligen finns det inget säkert svar på varför detta fenomen har utvecklats. Men flickorna trivs bättre och läser bättre. De lägger ner mer tid, arbete och engagemang och tar skolan på större allvar. En del av orsakerna går att spåra till genusordningen. Att sköta sig och följa lärarens instruktioner kan vara mer föreninligt med bilden av det kvinnliga. En annan teori är att flickorna kompenserar sin underordning genom att prestera bättre.

Moderator för den gemensamma debatten var den kända journalisten Barbro Hedvall.
Efter att tillställningen var avslutad kom många personer i publiken fram och tackade för de nya kunskaper de hade tillägnat sig. KAF tackar de medverkande.

Christina Florin