Rapport från Nordiska mötet 1-2 dec 2007
När många nordbor firade första advent, drack glögg eller tittade på julskyltningen satt sex kvinnor från Norden i Karolina Widerströms våning och diskuterade våra kära föreningars framtid. Det var Anne Asserson, Norge, Leena-Maija Laurén, Finland, Camilla Springborg och Anne-Sofie Jörgensen, Danmark och Beatrice Christensen Sköld och Christina Florin, Sverige.
Alla verkar vi ha samma slags problem. Både inre och yttre. Vi har ett sjunkande medlemstal. För Sveriges del gäller att Västra kretsen knappt har några medlemmar alls, vi har ekonomiska bekymmer, vår våning behöver renoveras, vi har svårt att rekrytera yngre kvinnor och vi har en del relationsproblem till den internationella organisationen IFUW som vi betalar en hel del pengar till. Både Finland och Danmark har allvarliga funderingar på att lämna organisationen.
Vad är det för kritik som har kommit fram? De nordiska representanter som deltog vid senaste kongressen i somras i Manchester var irriterade över att IFUW hade blivit alldeles för vitt syftande och ville verka för alltför stora och omfattande problem - djurens rättigheter, klimatfrågan, freden, världsfattigdomen etc - mycket viktiga och angelägna frågor naturligtvis - men är detta verkligen IFUW:s uppdrag. Vi menar att det är akademiska kvinnors intresseområden som i första hand måste stå i centrum. Vi kan inte bara vila på vårt grandiosa förflutna utan vi måste ta tag i dagens problem.
Har vi glömt att vi ursprungligen var kamporganisationer för akademiska kvinnors rättigheter. Även om det finns en uttalad vilja till jämställdhet mellan könen i alla nordiska länder finner lika väl en snedrekrytering till högre tjänster inom kunskapssamhället. Och samma strukturer finns i alla delar av samhället både innanför och utanför akademin, både i privat och offentlig sektor. Det finns en dold könsdiskriminering som behöver debatteras och lyftas fram.
Vad kom vi fram till? Vi kommer snart att presentera en handlingsplan för våra nordiska styrelser och medlemmar. Den bygger på ett nordiskt samarbete i dessa frågor och att vi vill få gehör för en samfälld nordisk plattform där vi bl a vill göra framstötar gentemot de internationella organen att fokusera mer på just utbildnings- och yrkesvillkor.
Vi återkommer i ärendet
Christina Florin
Alla verkar vi ha samma slags problem. Både inre och yttre. Vi har ett sjunkande medlemstal. För Sveriges del gäller att Västra kretsen knappt har några medlemmar alls, vi har ekonomiska bekymmer, vår våning behöver renoveras, vi har svårt att rekrytera yngre kvinnor och vi har en del relationsproblem till den internationella organisationen IFUW som vi betalar en hel del pengar till. Både Finland och Danmark har allvarliga funderingar på att lämna organisationen.
Vad är det för kritik som har kommit fram? De nordiska representanter som deltog vid senaste kongressen i somras i Manchester var irriterade över att IFUW hade blivit alldeles för vitt syftande och ville verka för alltför stora och omfattande problem - djurens rättigheter, klimatfrågan, freden, världsfattigdomen etc - mycket viktiga och angelägna frågor naturligtvis - men är detta verkligen IFUW:s uppdrag. Vi menar att det är akademiska kvinnors intresseområden som i första hand måste stå i centrum. Vi kan inte bara vila på vårt grandiosa förflutna utan vi måste ta tag i dagens problem.
Har vi glömt att vi ursprungligen var kamporganisationer för akademiska kvinnors rättigheter. Även om det finns en uttalad vilja till jämställdhet mellan könen i alla nordiska länder finner lika väl en snedrekrytering till högre tjänster inom kunskapssamhället. Och samma strukturer finns i alla delar av samhället både innanför och utanför akademin, både i privat och offentlig sektor. Det finns en dold könsdiskriminering som behöver debatteras och lyftas fram.
Vad kom vi fram till? Vi kommer snart att presentera en handlingsplan för våra nordiska styrelser och medlemmar. Den bygger på ett nordiskt samarbete i dessa frågor och att vi vill få gehör för en samfälld nordisk plattform där vi bl a vill göra framstötar gentemot de internationella organen att fokusera mer på just utbildnings- och yrkesvillkor.
Vi återkommer i ärendet
Christina Florin

