Ingegerd Haglund till minne

Ingegerd finns inte längre ibland oss. Hon hade sitt engagemang i både RIksKAF och i Stockholmskretsen och är djupt saknad av alla som känt henne under hennes långa och verksamma liv. Ingegerd blev nästan 90 år gammal och har varit medlem i KAF sedan 1984. Hennes betydelse för KAF kan inte överskattas. Hon var en entusiast, rekryterade många nya medlemmar och fick flera framträdande uppdrag både nationellt och internationellt, bland annat inom UWEI där hon var CIR (Coordinator on International Relations).

Ingegerd begravdes i Stefanskyrkan i Stockholm den 21 oktober 2020. På begravningen deltog en skara KAF-medlemmar, som hedrade hennes minne med en vacker blomma och en gåva till Stefanskyrkans diakoniverksamhet.

Anne-Marie Morhed, Ordförande

Från kollegerna på Stockholms universitet, införd i DN

Till minne: Ingegerd Haglund

PUBLICERAD 2020-11-10

Vår vän och tidigare kollega Ingegerd Haglund har avlidit i Stockholm någon vecka innan hon skulle fylla 90 år. Närmast anhöriga är Elisabet och Anders, barn till hennes tidigare make Bertil Haglund.

Ingegerd Haglund, född Wilhelmson, var uppvuxen i Sigtuna och tog studenten vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk. Hon studerade sedan på Socialhögskolan i Stockholm, där hon tog sin socionomexamen.

Ingegerd Haglund arbetade under många år som studievägledare vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Hon engagerade sig särskilt för studenter med olika funktionsvariationer och förmedlade i många sammanhang insikten att en funktionsvariation inte bör vara något hinder för en professionell karriär.

Hon gjorde under sina yrkesår flera jämförande studier av dessa studenters studie- och yrkesvägar, både i Sverige och i andra länder, studier som hon presenterade vid internationella vetenskapliga konferenser. Detta forskningsarbete fortsatte hon med under flera år efter sin pensionering från Stockholms universitet.

Ingegerd Haglund deltog även regelbundet i feministiska konferenser och kvinnokonferenser och var under många år aktiv i Kvinnliga akademikers förening. Som kollega var hon en sann feminist, mer i gärning än i ord. Hon var uppmärksam på de patriarkala maktstrukturer som under hennes tid vid universitetet möjligen var mer påtagliga än i dag och tvekade aldrig att stötta en kvinnlig kollega som råkat i onåd hos professorerna.

Ingegerd var vänfast. Hon höll kontakt med tidigare studiekamrater och kollegor, samt tog gärna initiativ till återträffar. Vi saknar hennes engagemang och hennes vänskap.